Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade jag. 5De äro rättrådiga.’ — ’Ja, det räknas inte för
orätt att tvinga sig till en hustru.’ — ’Klokt folk är det också.’
’Ja, men de tiga med hvad de veta.’ — ’Säga de aldrig
något?’ — ’Det är aldrig någon, som säger mer, än hvad som
just är nödvändigt.’
"Nu skulle jag gå, men så kom det för mig att säga:
’Skall det bli bröllop här eller hemma hos dig?’ — ’Vi ska
fira det här på gården, här är bättre utrymme.’ — ’Se då till,
att de inte skjuta upp bröllopet för länge!’ sade jag. — ’Vi
ska gifta oss om en månad,’ sade hon.
”Men när jag skulle gå ifrån Brita, tänkte jag på att
Ingmarssönerna hade fått dålig skörd, och jag sade, att jag
inte trodde, att de skulle göra något bröllop det året. ’Ja,
då får jag gå i sjön,’ sade Brita.
”Så om en månad fick jag höra, att bröllopet hade blifvit
uppskjutet, och det föll mig in, att det inte skulle gå väl, så
att jag gick upp till Bergskog och talade med
riksdagsmans-moran. ’De laga nog till det galet därnere på Ingmarsgården.’
sade jag. — ’Ja, vi få vara nöjda med hur de laga,’ sade
hon. ’Vi tacka Gud hvar dag, som ha fått vår dotter så väl
försörjd’.”
”Mor behöfde inte göra sig så mycket besvär,” tänkte
Ingmar Ingmarsson, ”för det är ingen från den här gården,
som far och möter Brita. Hon behöfde inte ha blifvit så rädd
för äreporten, det är bara sådant, som en karl gör för att
kunna säga till Vår Herre: ’Jag ville nog. Du måtte väl se,
att jag har menat att göra det.’ Men att verkligen göra det,
det är en annan sak.”
”Sista gången jag såg Brita,” fortfor Kajsa, ”var det
midt i vintern, då det var hög snö. Jag kom på en smal väg
långt inne i vilda skogen, och där var tungt att gå, för det
hade börjat töa, och snösörjan gled undan för fotterna. Så
fick jag se en, som satt på snön och hvilade, och när jag
kom närmare, så kände jag igen Brita. — ’Går du ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
