- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
200

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var fängelsedirektörens fru och jungfrur, som gingo nedåt
staden. Ändtligen var det Brita, som kom. Då porten gick
upp, kände Ingmar en ryckning i hjärtat. ”Nu är det hon,”
tänkte han. ögonen föllo igen på honom, han blef som
förlamad och gjorde inte en rörelse. Då han tog mod till sig
och såg upp, stod hon på trappsteget utanför porten.

Han såg henne stå stilla där ett ögonblick. Hon sköt
tillbaka hufvudduken, och med klara, obetäckta ögon såg hon
ut öfver landskapet. Fängelset låg högt, och hon kunde öfver
stad och skogshöjder se ända bort mot hemlandsbergen.

Så såg Ingmar henne skakas och böjas af någon osynlig
makt. Hon slog händerna för ansiktet och satte sig ned på
stentrappan. Ända fram till platsen, där han stod, hörde han
hur hon snyftade.

• Han gick nu fram öfver sandplanen, ställde sig nära
henne och väntade. Hon grät så häftigt, att hon ingenting
hörde. Han fick stå där länge. — ”Gråt inte så, Brita!”
sade han till sist. Hon såg upp. — ”Å, Gud i himmelen, är
du här!” sade hon. I ögonblicket stod det för henne, allt hon
hade gjort mot honom, och hvad det måtte ha kostat på
honom att komma. Hon gaf till ett högt rop af glädje, kom
och kastade sig om hans hals och snyftade på nytt.

”Tänk, som jag har längtat, att du skulle vara här!”
sade hon. Ingmars hjärta började klappa, därför att hon hade
blifvit så glad åt honom. — ”Hvad säger du, Brita, har du
längtat?” sade han och var rörd. — ”Jag ville väl be dig
om förlåtelse.”

Ingmar rätade upp sig till hela sin längd och blef kall
som en stenbild. — ”Det blir väl tids nog med det,” sade
han, ”nu tycker jag inte vi ska stå här längre.” — ”Nej, det
är ju inte något ställe att stanna på,” sade hon ödmjukt.
— ”Jag har tagit in hos köpman Löfberg,” sade Ingmar,
då de vandrade vägen fram. — ”Ja, det är där jag har
min kista.” — ”Jag har sett den där,” sade Ingmar, ”den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free