- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
202

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då de kommo in på den Löfbergska gården, sade Ingmar,
art hans häst var uthvilad, så att om hon inte hade något
emot det, kunde de fara de första skjutshållen redan samma
dag. Då tänkte hon: ”Nu är det tid att säga, att du inte vill.
Tacka honom nu och säg, att du inte vill!” Hon stod och
bad till Gud, att hon skulle få veta om han hade kommit bara
af barmhärtighet. Under tiden drog Ingmar fram kärran ur
vagnsskjulet. Den var nymålad, fotsacken sken, och
kuddarna hade nytt öfverdrag. Framme på skärmen satt en
liten halfvissnad bukett af landsvägsblommor. Hon blef
stående och betänkte sig, då hon såg den, och under tiden
gick Ingmar in i stallet, lade selen på hästen och ledde ut
honom. Hon såg då en likadan halfvissnad bukett mellan
bogträna, började på nytt tro, att han verkligen var glad åt
henne, och tänkte, att det var bäst att tiga. Annars skulle
han törhända tycka, att hon var otacksam och inte förstod
hur stort det var, det, som han bjöd henne.

De åkte framåt vägen, och för att få slut på tystnaden
började hon fråga om ett och annat där hemifrån. För hvarje
fråga hon gjorde, påminde hon honom om någon, hvars
omdöme han fruktade. ”Hvad den skall undra,” tänkte han,
”hvad den skall göra narr!” Han gaf henne endast enstafviga
svar, och åter och åter kom det för henne, att hon skulle be
honom vända. ”Han vill inte ha mig, han är inte glad åt
mig. Han gör detta bara af barmhärtighet.”

Snart slutade hon att fråga, de åkte fram mil efter mil
under djup tystnad. Men då de kommo till en gästgifvargård,
stod kaffe med färskt bröd i ordning för dem, och det var
åter blommor på brickan. Hon förstod, att han hade beställt
det så, då han hade rest förbi dagen förut. Var det också
bara godhet och barmhärtighet? Var han glad i går? Var
det först i dag han hade blifvit ledsen, sedan han hade sett
henne komma ut från fängelset? Nästa dag, då han hade
hunnit glömma detta, blefve nog allt bra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free