- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
224

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9" -.. o o 0 ...O -.

• o-.. o-*..o • -O

1 11 ii ii ■ i •»;

illa till mods och begynte gråta. Barnen hade hela tiden förut
varit mycket glada åt att få resa till Jerusalem, men vid
skilsmässan från hemmen hade de gråtit mycket, och här vid
stationen blefvo de mera förtviflade än någonsin.

De äldre sysslade med att taga ned allt resgodset och
flytta det öfver till en järnvägsvagn. Alla hjälpte till, och
ingen hade tid att se efter hvad barnen togo sig för.

Men barnen slogo sig samman, de stodo i en tät ring och
öfverlade.

Om en stund togo de äldre af dem de små vid handen
och vandrade bort från stationen två och två, en stor och
en liten. De gingo samma väg, som de hade kommit, öfver
sandhafvet och stubbmarken och älfven in i mörka skogen.

Om en stund kom en af kvinnorna att tänka på barnen.
Hon öppnade ett matsäcksskrin och ville ge dem mat.

Hon kallade på dem, men ingen svarade. De voro
alldeles försvunna; ett par karlar måste gå och söka dem.

De följde spåren, som de många små fotterna hade lämnat
i sanden, och då de hade kommit ett stycke inåt skogen, fingo
de syn på barnen.

De gingo framåt i en lång rad, två och två, en stor och
en liten. Då karlarna ropade på dem, stannade de inte, utan
fortforo att vandra.

Då måste karlarna springa för att hinna upp barnen.

Barnen försökte komma undan, men de minsta orkade
inte följa med, utan föllo omkull.

Då blefvo barnen stående på vägen, förgråtna och
olyckliga.

”Men barn, hvart ska ni ta vägen?” frågade en af
karlarna.

Då stämde de minsta barnen upp ett högt tjut, medan

den äldsta gossen svarade:

”Vi bry oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vilja gå
hem.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free