Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\ ••» ...... -—’•■■............. ■"■■" ■ ............. ..........<</’
Selma Lagerlöf
inträffade flera nya sjukdomsfall. Det såg ut, som om allt
dalfolket skulle stryka med på en gång.
Alla de sjuka hade samma brinnande längtan och
åstun-dan. De bådo alla om en dryck vatten, bara en enda
mun-full friskt, rent vatten. Det var, som skulle de inte behöfva
något annat än detta för att bli friska.
Men då man bjöd dem af cisternvattnet, vände de bort
hufvudet och ville inte ens se åt det. Fastän det var filtreradt
och afkyldt, tyckte de, att det luktade unket och hade en
vedervärdig smak. Ett par af de sjuka, som hade försökt att
dricka det, fingo svåra plågor och klagade öfver att de hade
blifvit förgiftade.
En förmiddag, då denna sjuklighet regerade som värst,
sutto några af bönderna i den smala skuggan utanför huset
och småpratade. De hade alla feber, det syntes på deras
aftärda ansikten och på deras ögon, som voro matta och
blodsprängda. Ingen af dem företog sig något arbete, de
rökte inte en gång ur sina små kritpipor.
Deras egentliga sysselsättning var att se upp till
himmelen, som hvälfde sig klar och blå öfver deras hufvuden.
De höllo den noggrannaste vakt, och inte den minsta sky,
som steg upp vid horisonten, undgick dem. De visste alla
mycket väl, att intet regn var att vänta förrän om ett par
månader, men så snart ett af de hvita sommarmolnen höjde
sig öfver horisonten, inbillade de sig, att det kunde ske ett
under och att det snart skulle börja regna. ”Hvem vet .om
inte Gud nu till sist vill hjälpa oss?” sade de.
Medan de med största vaksamhet följde molnets tillväxt
och färd uppåt himmelen, började de tala med hvarandra
om hur det skulle vara att höra stora droppar smattra mot
väggar och fönster, att se vatten skvala ur takrännan och
flöda nedåt vägen, medförande småsten och sand. De kommo
öfverens om att de inte skulle gå in under tak, om det började
regna, de skulle bara sitta stilla och låta vattnet strömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
