- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
229

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.O’**-.. o-.,.o *... ©••...• o •



..o.

-O

frågat amerikanarna om den. Och nu skall jag säga er hvad
jag har fått veta.”

”Ja, amerikanarna ha sagt mig,” fortfor Hellgum, ”att
på Hiskia konungs tid var denna högslätt bevuxen med
otaliga träd och buskar. Säd växte det inte i denna steniga
mark, men en mängd trädgårdar lågo här, fyllda med
granatträd och aprikosträd, med saffran och kalmus och kanel,
med koferbuskar och nardusplantor, med alla slags luktträd
och alla slags kosteliga frukter. Alla dessa träd stodo väl
bevattnade; från strömmar och bäckar löpte vatten in i
hvarje lustgård, och hvarje trädgårdsägare hade rätt att en
viss tid på dagen sätta sin egendom under vatten.

Men en morgon gick kung Hiskia ut med sina härskaror,
en morgon, då alla dessa träd stodo i sin härligaste skrud.
Då Hiskia vandrade bort, strödde mandel- och aprikosträd
sina blomblad öfver honom. Luften var kvalmig af
balsamångor, då Hiskia drog bort. Och vid dagens slut, då Hiskia
vände om hem med sin här, stodo träden på samma sätt
och hälsade honom med sina ljufva dofter.

Men kung Hiskia hade den dagen varit borta och dämt
upp alla Jerusalems källor och den stora strömmen, som
flöt midt igenom landet. Och nästa dag flöt inte mer något
vatten i de små rännorna, som löpte fram till trädens rötter.

Om några dagar, då träden skulle börja att sätta frukt,
voro de maktlösa och satte blott få frukter, och då bladen
framkommo ur knopparna, voro de små och förkrympta.

Men sedan kom en ond tid öfver Jerusalem med krig
och stora olyckor. Ingen hade tid att ånyo öppna källorna
och att återföra den stora strömmen i dess fåra. Och så
dogo frukträden ut på högslätten rundtorn staden, somliga
under den första sommartorkan, några under den andra,
några under den tredje. Och omkring Jerusalem blef öde
land och har så förblifvit intill denna dag.”

Hellgum tog upp en skärfva från marken och började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free