- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
231

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med nedfällda ögonlock. Sedan Dalälfven hade blifvit nämnd,
kunde ingen förmå sig att tala om Palestinas källor och
floder.

Samma dag framemot middagstiden inträffade ett nytt
dödsfall. Det var ett af Kolås Gunnars barn, som dog, en
liten glad pojke, som alla hade tyckt mycket om.

Men nu märkte man, att ingen tycktes sörja barnet.
Däremot grepos alla dalbönderna af en förskräckelse, som de
knappt kunde behärska. Den lilla döda gossen syntes dem
alla ligga där som det förebådandet tecknet, att det var
omöjligt för någon af dem att genomlefva sjukdomen.

De vanliga brådskande begrafningsförberedelserna
började genast, men de, som snickrade på kistan, stodo och
undrade hvem som skulle komma att göra detta arbete åt
dem själfva, och de, som gjorde i ordning svepningen, talade
på samma gång om hur de ville ha det, då de själfva voro
döda. ”Kom ihåg, ifall du lefver efter mig,” sade den ena
kvinnan till den andra, ”att jag vill ligga i mina egna kläder!”
— ”Kom ihåg,” sade hennes kamrat, ”att jag vill ha svart
krusflor omkring kistan, och min vigselring vill jag ha med
mig i grafven.”

Midt under detta kom ett besynnerligt tal smygande
genom kolonien. Ingen visste hvem som först hade sagt
orden, men då de voro sagda, blefvo alla uppmärksamma
och började tänka och undra öfver dem. Som det ofta går,
tyckte alla till en början, att det, som föreslogs, var orimligt
och outförbart, men om en stund förekom det dem helt
förnuftigt och det enda, som kunde göras.

Snart talades det inte om något annat i hela kolonien,
både bland sjuka och friska, både bland amerikanare och
svenskar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free