- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
233

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mrs Gordon var mycket blek, hon såg trött och lidande
ut. Hon tycktes så litet veta hvad hon ville, att hon var
rädd för att börja förhandlingarna. Ingen hade någonsin
sett henne så obeslutsam.

Dalbönderna voro mestadels tysta. De tycktes alltför
sjuka och förslöade för att själfva kunna fatta något beslut,
utan stodo och väntade på hvad de andra skulle bestämma
för dem.

Några unga amerikanska flickor voro alldeles utom sig
af medlidande. De gräto och bådo, att man skulle sända
hem dessa sjuka människor, att man inte skulle låta dem dö.

Midt under det att man som ifrigast talade för och mot
saken, gick dörren upp nästan ljudlöst, och Karin
Ingmars-dotter kom in.

Karin Ingmarsdotter var nu mycket lutande och böjd.
Hon hade åldrats alldeles förskräckligt, ansiktet hade blifvit
litet och sammantryckt, och håret var fullkomligt grått.

Alltsedan Halvor Halvorssons död lämnade Karin mycket
sällan sitt rum. Hon satt där ensam i en stor stol, som Halvor
hade snickra* åt henne. Någon gång tog hon sig för att lappa
och laga åt de två barnen hon ännu hade kvar i lifvet, men
mestadels satt hon med händerna i kors och stirrade
framför sig.

Ingen kunde träda in i ett rum mera anspråkslöst än
Karin, men hur det nu var, blef det tyst, då hon kom, och
alla vände sig om och sågo efter henne.

Karin gled långsamt och ödmjukt fram öfver golfvet.
Hon gick inte midt i rummet, utan smög utefter ena väggen,
tills hon kom upp till mrs Gordon.

Mrs Gordon gick några steg emot henne och räckte henne
handen.

”Vi äro samlade här för att tala om er hemresa,” sade
mrs Gordon till henne. ”Hvad säger du, Karin, om den
saken?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free