- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
236

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för henne, sedan nu dalbönderna ha beslutat att stanna
kvar i Jerusalem.”

Hon förstod med ens hur mycket Gertrud hade varit
för Gabriel, sedan han hade mistat Gunhild, och hon sade
till sig själf: ”Det är bäst, att den stackarn får bli kvar
härinne. Jag har inte hjärta att neka honom att få se
henne så länge som möjligt. Det är ju den bästa vän han har.”

Gabriel fick alltså stå kvar innanför dörren och kunde
nu höra hvarje ord, som Gertrud sade. Hon hade inte så
stark feber, att hon yrade, men hon talade ständigt om
brunnar och strömmar såsom alla de andra sjuka.
Oupphörligen klagade hon också öfver den förfärliga, brännande
törsten, som plågade henne.

Betsy hällde en gång upp vatten i ett glas och bjöd den
sjuka: ”Drick af det här vattnet, Gertrud!” sade hon. ”Det
är inte farligt.”

Gertrud reste sig en smula från hufvudgärden, fattade
om glaset och förde det upp mot läpparna. Men innan hon
hade smakat det, ryckte hon tillbaka hufvudet. ”Kan du inte
känna hur förfärligt illa det luktar?” klagade hon. ”Du vill
visst alldeles förstöra mig.”

”Det finns hvarken smak eller lukt på det här vattnet,”
sade Betsy saktmodigt. ”Det har blifvit alldeles särskildt
renadt, för att de sjuka ska kunna dricka det utan fara.”

Hon trugade henne att dricka, men Gertrud stötte undan
glaset så häftigt, att vatten spilldes ut på täcket.

”Jag tycker, att du borde se, att jag är nog sjuk ändå,
utan att du behöfver förgifta mig,” sade hon.

”Du skulle bii bättre, om du bara vågade smaka vattnet,”
envisades Betsy.

Gertrud svarade inte, men om en stund började hon
snyfta och gråta.

”Å, käraste barnet mitt, hvarför gråter du?” frågade
Betsy.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free