- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
238

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hur du kan tro, at t det finns bättre vatten i den brunnen än
på något annat ställe i staden.”

”Det är så svårt, att jag skall behöfva tala så mycket,
då jag har en sådan brännande törst,” klagade Gertrud.
"Du kunde väl ha hört på hvad miss Young sade oss om
brunnen.”

Det förorsakade henne verklig pina att tala med torra
läppar och brännande strupe, men innan Betsy hade hunnit
svara, var hon dock i full färd med att berätta hvad hon
visste om brunnen.

”Den där brunnen är den enda i Jerusalem, som alltid
har godt vatten,” sade hon. ”Och det kommer sig däraf,
att den har sin källa i paradiset.”

”Jag undrar just hur du eller någon annan kan ha reda
på den saken,” sade Betsy och log en smula.

”Jo,” fortfor Gertrud mycket allvarsamt, ”det vet jag.
Ser du, miss Young talade om, att en fattig vattenbärare en
gång under en svår sommartorka gick in i den gamla moskén
för att hämta vatten. Han satte fast sitt ämbar vid kroken på
repet, som hängde öfver brunnen, och hissade ner det. Men
då ämbaret slog mot vattenytan, föll det af kroken och blef
liggande på bottnen af brunnen. Nu förstår du väl, att mannen
inte ville förlora sitt ämbar.” — ”Ja, det förstår jag ju,”
sade Betsy. — ”Han skyndade också genast efter ett par
andra vattenbärare och lät dem hissa sig ner i den mörka
brunnen.”

Här reste sig Gertrud på armbågen och såg på Betsy
med sina feberstrålande ögon. ”Han gled mycket långt ner,
förstår du, och ju djupare han kom, desto mer förvånad
blef han, för ett mildt ljus strömmade mot honom nerifrån
brunnsbottnen. Och när han ändtligen kände fast mark under
fotterna, var vattnet bortflutet, och i dess ställe utbredde sig
därnere en härlig trädgård. Sol och måne lyste där inte.
men en svag dager sväfvade öfver den, så att han kunde se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free