Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det då, som händer dig?” frågade Gertrud och smålog mot
honom. — ”Det är ingenting, som händer mig,” sade Gabriel
med stor säkerhet, ”det är bara så, att där är så ljust och
vackert och fridfullt och olikt den svarta staden jag kommer
ifrån, så att jag bara vill stå stilla och se mig omkring. Och
så är det ju den vackra Omars moské, som står på
upphöjningen i midten, och så många paviljonger och porthvalf och
trappuppgångar och öfverbyggda brunnar att se på. Och
alla minnena sedan! Då jag tänker på att jag står på judarnas
gamla tempelgård, önskar jag, att de stora stenhällarna, som
täcka marken, kunde tala och berätta mig om allt, som där
har timat.”
”Men det är kanske farligt, om du står stilla så där och
ser så främmande ut?” sade den sjuka. — ”Gertrud vill nog,
att jag skall komma raskt tillbaka med vattnet,” tänkte Gabriel.
”Det är besynnerligt så ifrig hon är. Det är alldeles, som
om hon trodde, att jag verkligen är på väg till
paradisbrunnen.”
Men egentligen hade det gått på samma sätt med
Gabriel: han var så ifrig med sin berättelse, att han såg
hela tempelplatsen för sig och talade om sina äfventyr,
alldeles som hade de inträffat.
”Ja, jag står ju inte länge stilla heller,” sade han.
”utan jag går förbi Omars moské och förbi de stora, svarta
cypresserna, som stå på södra sidan, och förbi den stora
vattenbassängen, som de säga skall vara kopparkaret från
Salomos tempel. Och öfverallt, där jag går fram, ligga
människor utsträckta på stenhällarna och steka sig i solskenet.
Där leka småbarn, och där sofva lättingar, och en
dervisch-schejk sitter på marken med sina lärjungar omkring sig.
Han vaggar fram och tillbaka med kroppen, medan han talar
till dem, och när jag ser honom, kan jag inte låta bli att
tänka för mig själf: Så satt nog Jesus en gång på den här
samma tempelplatsen och undervisade sina lärjungar. Just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
