Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag väl är inkommen dit, ser jag strax brunnen till vänster
inne bland en hel skog af pelare. Det står ett vindspel med
rep och krok öfver den, det är ingen konst att hissa ner
ämbaren och få dem fyllda. Och jag skall säga dig, att
det är rent och blänkande klart vatten, som jag hämtar upp
ur brunnen. ’Bara Gertrud får se och smaka sådant här
vatten, blir hon bestämdt frisk,’ tänker jag för mig själf,
medan jag fyller ämbaren.”
”Ja, bara du nu snart kan komma hem med det!”
sade Gertrud. — ”Jag skall säga dig,” svarade Gabriel,
”att jag inte är så lugn nu, som när jag kom. Nu, då jag
har vattnet, så är jag rädd att förlora det. Och när jag går
mot porten, blir jag än mer ängslig, för jag tycker mig höra
rop och skrik.” — ”Ack, hvad kan det nu vara i vägen?”
frågade Gertrud, och Gabriel såg, att hon blef blek af
ängslan. Men Gabriel tyckte nu, att han måste göra slut
på saken och han utbrast: ”Hvad som är i vägen? Jo, det
skall jag säga dig. Hela Jerusalem är det, som kommer
emot mig.”
Han drog andan ett ögonblick liksom för att uttrycka
sin häpnad och förskräckelse. ”Ja, de ha rest sig upp,
alla de där, som lågo och hvilade på stenhällarna, och nu
stå de utanför El Aksa och skrika. Och ropen tillkalla folk
från alla håll. Från Omars moské kommer den högste
tempelföreståndaren rusande i stor turban och
räfskinns-päls, och från ingångarna komma barnungar, och från alla
tempelplatsens hörn komma dagdrifvare, som ha legat
där och sofvit. Och jag ser ingenting annat för mig än
knutna näfvar och skrikande munnar och högt uppsträckta
armar. Och det är ett virrvarr för mina ögon af brunrandiga
mantlar och svajande dräkter och röda gördlar och gula
tofflor, som stampa mot marken.”
Gabriel kastade en blick på Gertrud, då han berättade
detta. Hon afbröt honom inte med frågor, men hon hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
