Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på med spändaste upmärksamhet, och i sin ängslan hade
hon rest sig en smula från bädden.
”Jag förstår inte ett ord af hvad de ropa till mig, kan
du veta,” fortfor Gabriel, ”men jag begriper ju i alla fall,
att de äro onda, därför att en kristen har vågat hämta vatten
ur paradisbrunnen.” Gertrud sjönk tillbaka på kudden
alldeles blek. — ”Ja, jag förstår nog, att du inte kan komma
hem till mig med något vatten,” sade hon nästan tonlöst.
Gabriel ämnade just skildra hur han måste lämna ämbaren
i sticket och själf fly undan, men åter tänkte han på hur
våldsamt och grymt lifvet hade farit fram med en så mild och
vek varelse som Gertrud och kände, att han åtminstone ville
vara god emot henne. ”Jag tror visst, att jag får ställa det
så, att det här paradisvattnet kommer hem till Gertrud i alla
fall,” tänkte han.
”Ta de då vattnet ifrån dig?” frågade Gertrud. —
”Nej, till en början stå de bara och skrika. De veta väl inte
rätt hvad de vilja.” Gabriel höll upp ett ögonblick, han visste
inte alltför väl själf hur han skulle reda ut härfvan. Då kom
Gertrud honom till hjälp. — ”Jag hoppades, att han, som
satt och talade med sina lärjungar, skulle rädda dig.”
Gabriel drog ett djupt andetag. ”Nej, att du kunde gissa det!”
utbrast han.
”Jag ser nu, att den där moskéföreståndaren i den vackra
räfskinnspälsen börjar ge folket befallningar,” fortfor han.
”Så rycka några stycken af dem sina dolkar ur gördeln och
rusa på mig. Det är nog meningen att göra slut på mig med
en gång. Men besynnerligt är det, att jag inte är rädd om
mitt lif, jag bara fruktar för att de ska spilla ut vattnet. Och
då de där karlarna komma rusande, ställer jag naturligtvis
ner ämbaren på marken och mig själf framför dem. Och när
de komma inpå mig, sträcker jag ut armarna och stöter
omkull dem. De se helt häpna ut. när de tumla om på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
