Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med stor begärlighet. — ”Gud välsigne dig!” sade hon.
"Nu får jag nog lefva.” — ”Du skall få mer om en stund,”
sade Gabriel. — ”Jag vill, att du skall ge de andra sjuka
också af det här vattnet, så att de med bli friska,” sade
Gertrud. — ”Nej,” sade Gabriel, ”vattnet från
paradisbrunnen är bara för dig. Det skall ingen annan dricka.” —
"Men du själf skall väl åtminstone smaka hur godt det är,”
sade Gertrud. — ”Ja, det vill jag,” sade Gabriel. Han tog
glaset från Gertrud, vände det så, att hans läppar kommo
på samma ställe, som hennes nyss förut hade berört, och
tömde det.
Innan han hade satt ner glaset på bordet, hade Gertrud
sjunkit tillbaka på kudden och somnat in så lätt som ett barn.
Men Gabriel blef stående och såg ömsom på glaset, därur
han nyss hade druckit, och på Gertrud.
Hvad hade det kommit åt honom? Hvarför blef han så
stormande lycklig öfver detta, att Gertrud hade somnat, och
hvad var det för en makt, som hade gett honom kraft att
berätta en sådan historia? Och först och sist: hur kom det
sig, att han utan att tänka på det hade vändt glaset så, att hans
läppar kommo att vidröra samma ställe som Gertruds?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
