Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Natten är nära och solskenet rymmer,
ser du på tjärnet, hur töcknet står!
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart öfver skogarne mörkret rår.
Mörk sofver tallen, mörk sofver granen,
dofvare sorlar en bergbäcks fall.
Fjärmare klingar den höga sopranen,
vallar och går och går vilse i vall.
De kommo från ängen,
och Brunte var hästen
och Jonte var drängen,
som tjänte hos prästen,
och gammal var Jonte
och gammal var Brunte
och stocklat för resten.
”Hå ja, gamle Brunte,
för jämnan det tölas
att vi två,” sa Jonte,
”bli sist med vårt hölass,
— när vägen är krokig,
hvem raggen kan hjälpa,
att litet det sölas?”
Och Jonte han runkade
säfligt på nacken
och Brunte han lunkade
säfligt i backen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
