Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ändtligen honom till stranden bär,
fast sargad och slagen af klippor och skär,
och det som brister och felas
kan ännu lagas och helas.
Då satte de mig i en nattmörk bur,
sen drefvo de mig som när vilda djur
sig trängta att bytet slita
och rifva och gnaga och bita.
De lärde mig dödssynd och dolskhet och hat,
och bitterhet blef mig till dryck och mat.
Jag kände mig död och dömd och såld,
en förtappad i satans våld,
mitt hem var byggdt i Gehenna,
jag ville mörda och bränna,
Men suset i skogen och forsens röst
och morgonens sken, som går upp i öst,
och regn, som i hösten gråter,
de gåfvo mig kärleken åter.
Och daggen och bäcken och fågelens sång
och ängarnes blommor och älgens gång
och ekorrens glädje i granens topp,
de gåfvo mig åter lefnadens hopp
och gåfvo mig åter min ära
och lärde mig ny en lära.
Det är icke sant som jag lärde mig förr,
att någon är utanför himlens dörr.
ty hvarje själ därinom går,
och ingen är get och ingen är får.
Den gode han är väl ej så god
som själf han tror i sitt öfvermod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
