Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det dånade i bärga, det skälfde i jola,
de skalade iväg bortåt fjälla där nola
och drumlade i kull sig där nolaskogs.
Det var som ett slagsmål af vettskrämda hyttor,
som bruk gjorde hjulkast och jättekullbyttor
och malmhus och kolhus och smedjor slogs.
För trollen äro lika förfärade för sola,
som jag för att skarfva och ljuga,” sa Ola.
Han är änkling och gammal och skallig och krokig,
han är hård emot folket och grinig och gnidig,
ja se toge jag den, ja se då var jag tokig,
och tvi dig, din snålhans, och tvi dig och tvi dig!
Och för resten har snålhansen barn
— nej så näggum, så näggum ja tar’n!
Men ändå när jag tänker på gården och grödan
och de smällfeta svinen och mjölkstinna korna
och hvad fattiga jäntor få slita för födan
och för kläder på kroppen och läder till skorna,
ja då tänker jag alltid som så:
hm kanske, ja kanske ändå!
Nu förstås, är det sant, att jag lofvat en annan
att bli hans, när han kommer tillbaks från Atlanten,
han är ung, han har knollriga lockar i pannan,
han är fin så han skiner, den fattige fanten,
och jag tror, att jag höll honom kär,
om han blott, om han blott vore här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
