Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.
De voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.
De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.
De stucko en ögonsten med tagg,
de kastade smuts i en liljas dagg.
Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små,
säf, säf, susa,
våg, våg, slå!
Genom stadens park går sommarsuset,
skalden Wennerbom från fattighuset
kommer raglande — butelj i hand
— kryssar varligt öfver gångens sand,
tar en klunk ibland,
ler och mumlar saligt under ruset.
Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa,
kryp och larver störta hufvudstupa
ned från träden, allt står högt i blom,
allt är fylldt af doftens rikedom
— skalden Wennerbom
sätter sig i gräset till att supa.
Fåglar tokiga af glädje kvittra,
gräsets hundra syrsor spela cittra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
