Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wennerbom han lyss med bitter min
— när han klunkar sitt eländes vin,
super som ett svin,
solens strålar mot buteljen glittra.
Brännvinet och han de hålla gille
och han mumlar: ”Brännvinet ger snille,
brännvinet ger tröst, när hoppet far,
skål för ungdomen och det som var,
låt oss ta en klar,
om det här får gå, så får jag dille.
Jag var glad i tron och stor i tanken,
tills jag drunknade i denna dranken,
det är slut med mig sen femton år,
hejsan, bror butelj, allt skönt förgår,
låt oss ta en tår,
Wennerbom är full, det ger han fanken!”
Och han somnar in, han går till hvila,
parkens medlidsamma kronor sila
litet ljus kring skalden Wennerbom,
mildt kastanjen regnar ned sin blom,
flaskan ligger tom,
krypen härs och tvärs däröfver kila.
Djup och rik är nu hans gudagåfva
och i själen stinga inga dofva
ångerns smärtor öfver last och brott,
till sin ungdoms drömland har han nått,
sofver ganska godt,
det är skönt för skalder att få sofva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
