Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reseboken är det de sydländska, framför allt de italienska
intrycken som dominera. ”Florentinsk aftondröm” är en
af hans själfullaste prosadikter, och ”Don Juans rubiner”
är utan tvifvel mästerstycket af hans satiriska talang. Dess
snabba kvickhet och mjukt inlindade, men obarmhärtiga ironi
äro i hög grad typiska för Hallströms skämtlynne. I Thanatos
behandla alla novellerna dödsmotivet, som i hans verk intar
en så betydande plats. Sin höjdpunkt som novellist har
Hallström nått i sin senast utgifna samling, De fyra
elementerna, där vissa af berättelserna, såsom ”Det stumma”,
”Källorna”, ”Laodamia”, ha en renad och upphöjd stränghet,
som äfven hos honom är utan motsvarighet.
Redan novellen förmår Hallström ge en perspektivrikedom
och en lödighet, som trotsar det yttre omfånget. I
”En gammal historia” hade han närmat sig romanformen
och i Våren tillägnade han sig den fullt. I sin sträfvan att
ge det mest subtila och obeskrifbara i ett psykiskt förlopp
och öfverallt nå den sista nyansen, har denna bok fått en
tyngd och en brist på omedelbarhet, som gör den svåråtkomlig.
Detsamma kan i någon mån sägas om Gustaf
Sparfverts roman, där det fint och djupt fattade
grundproblemet, förhållandet mellan drömmen och lifvet, tanken och
viljan, är ett för Hallström centralt. Döda fallet
sammantränger inom en trång ram ett storslaget panorama af
norrländsk natur och brusande lif och tillhör Hallströms artistiskt
bäst beräknade böcker. En skälmroman är nästan enbart
komisk, med sina ypperliga tidsskildringar från 70-talets
Stockholm och sina med utomordentlig styrka och fantasi
tecknade figurer. Den fasta och haltfulla psykologien och
den sinnrika konsten i disponering och utförande ge den
en rangplats trots ämnets ringa vidd.
Mera än någon annan af våra berättare är Hallström
analytiker. Hans skildringar af mänskor och händelser äro
aldrig naivt inspirerade, de äro icke subjektivt upplefda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
