Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade nära på fått den erforderliga färgen nu, mörk
af sol och damm, hans privatlärareplatser i landsmannafamiljer
voro borta för länge sedan, och skosulorna också.
Riesenbach hade träffat honom på ölstugor under bättre
tider, och hans robusta språksamhet hade just ej tilltalat
honom, men nu tyckte han, att pratet skulle kunna värma,
och han var nyfiken att veta skälet till hans brådska, så
lockande ovanlig, när man har en öken af tid omkring sig.
Müller hälsade vänligt, men förströdt: ”Ni också en man
af skrået! Hur tycker ni om det, säg nu uppriktigt!” Han
såg forskande på honom, som om svaret varit omöjligt att
gissa. ”Det har allt sina sidor ... Men ursäkta, jag har
brådtom. Kommer ni med och äter?”
Ordet ”äta” förjagade alla de andra. ”Gärna! Jag är
hungrig.”
”Hungrig! Låt oss raska på då! Min aptit är också
bäst om morgnarna. Öfning, ser ni; jag äter sällan annars.
Och hur skulle man också bättre kunna visa sin glädje öfver
tillvaron än” — här fick rösten ett smekande tonfall, som
om han skulle röra vid ett kärt och vant föremål — ”än
genom att äta ett vackert färskt bröd och dricka mjölk till
det en sådan här härlig morgon?”
”Hm, öl och kött vore inte heller något dåligt sätt.”
”Öl! öl, säger ni, och kött! Det gör mig ondt om er.
Det där tyder på en sinnets materialistiska tyngd, som passar
illa till våra fjärilslif.”
De hade nått en liten rensopad gata med lugna, röda
tvåvåningshus och hvita fönsterinfattningar och
marmortrappor. Müllers blick gled oroligt framåt men lugnades
snabbt.
”Jo, det är dukadt nu. Tre kvarts timme nästan ha
vi på oss, tänker jag.” Han vände längs ett järnstaket,
stannade vid en trappa, där en korg och en mjölkkanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
