Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vek tidningen med en min af röstberättigad
värdighet, log då och då ett skolmästarlöje öfver en klumpig
fras, tycktes finna den tråkig, men bar det med godlynthet.
Riesenbach började att tänka högt, lockad af den ro, han
kände, att ge luft åt hvad som ständigt tryckte honom och
med en half förhoppning att nu kunna samla sina idéer,
ge sig själf en liten upprättelse i en annans ögon.
”Om man kunde lefva litet om igen bara,” började
han, ”om bara någon hjälpte en! Tror ni inte man skulle
kunna resa sig upp och bli bättre än förr till och med?
Man lär sig rätt mycket så här, och om bara inte olyckan
tyngde ner en! Ack, gif mig bara en plats och låt mig
få visa!”
Müller knep ironiskt ihop ögonen. ”Hvad vill ni bli?
Polisdomare?” Han lade ner tidningen och skakade på sig.
”Alltid samma innehåll,” sade han soligt, ”samma svada,
skällsord och okvädinsord, som man inte menar; i grund
och botten äro de ju så lika, båda partierna. Deras
anklagelser och försvar påminna mig om en skälm i en dansk
komedi, som spelar två motsatta advokater inför domstolen,
pläderar i munnen på sig själf och slutligen ger sig örfilar
på båda sidor af ansiktet. Men låt dem gå på bara! Här
sitta vi, skapelsens älsklingar — vårt lif en ständig sabbat!
— Låt så oxen böla i brunnen; vi hjälpa icke upp honom!
Olycklig, säger ni! Válame Dios! Finns det väl någonting
mer poetiskt fritt och vackert än vår tillvaro här?
Solskenet så här gult och snedt längs gatan, en hvit
marmortrappa att sitta på, alldeles som sagornas förklädda
furstebarn, mjölk och bröd!... Mjölk och bröd och
marmortrappor, hvad kan tillvaron bjuda mer, om det inte vore
en cigarr möjligen. Innanför sofver man och drömmer om
pengar att köpa ett piano för, eller hur man skall kunna
få sina medborgare att välja en till ’city-wards-man’, vi
njuta af lifvets grädde (litet utspädd förstås!), bjuda oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
