- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
37

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

universalpiller att sälja henne, och voro bara ängsliga, att andra skulle
hinna före oss och gissa hennes behof, eller att de skulle
ändra sig, ty allting går ju så fort nu.

Leo hade gått för en stund sedan, hade stannat helt tvärt,
där han skar diagonaler öfver rummet och knäppte med
fingrarna vid hvarje hittad estetisk dogm, den snabbe,
outtröttlige Leo med sin litet konstladt skarpa målarblick bakom
pince-nezen och sitt vackra exalterade ansikte af idéens
patentinnehafvare, Leo som pratat allra mest och gjort mest
effekt.

”Aj för satan," hade han ropat — han bröt halft som
parisare och halft som bergslagsbo — ”jag har ondt i hufvet.
Jag får lof att lufta på mig ett litet tag!” Och ett
ögonblick efter hade det smällt i dörren, och man kunde så
gärna ha sökt att gripa skuggan af en fågel som att hinna
upp honom. Ingen annan hade heller haft lust att gå, ty
det snöade därute, och därtill var dagern så grå, så skärande
trist och tom, en sådan där dager, som stirrar sökande mot
en, jäktar en likt en fråga, på hvilken man intet svar kan
finna. Men Leo gick ut i alla väder, afstånd existerade icke
för honom, han gick så snabbt, att kölden icke bet på hans
tunna rock, och för resten svor han sig varm öfver den,
kämpade mot den som en personlig fiende och höll hjärnan
färdig att annotera hvarje vacker linjestämning han gick
förbi.

Vi visste, att inom en kort stund kunde han vara hos
oss igen efter att ha ilat staden nästan rundt, med
hufvudvärken borta och den spänstiga figuren fylld af nervös energi,
med frisk luft i kläderna och ögonglasen immiga af köld
och en ny teori om tvenne färgers ljusverkan färdig i
hufvudet, och under tiden diskuterade vi vidare i samma spår
som förut. Det blef till spörsmålet om hvaruti ett
konstverks själ bestod, till hvilken grad det skulle visa sådan och
hur känslan skulle få spela in; vi kommo öfverens om att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free