Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taflans sorg. ”Det var vackert, det med,” sade hon. ”Är
det svårt att måla?”
”Det beror på. Kan du rita?”
”Jag kan ingenting, bara spela, mamma har lärt mig
det, men jag kan mera än hon, fast nu har vi inget piano.”
”Sjunga då?”
”Nej, jag kan inte sjunga” — hennes stämma lät
dystrare än någonsin förut, nästan bristande förtviflad. —
”Jag kan inte alls nu.”
”Ja, du är väl i målbrottet kanske, du får nog röst,
om du haft det förr.”
”Ja, ja,” svarade hon otåligt, ”det är inte rösten jag
tänker på, men jag kan aldrig sjunga mer.” Hon höjde
långsamt hufvudet, såg på oss alla med en snabb, djup,
sällsamt spörjande blick.
”Hvarför gör du så?” frågade vi. ”Hvad är det du
söker?”
”Jag ser på era ögon” — rösten var barnslig, naivt
uppriktig och så allvarlig!
”Gör du ofta så?”
”Ja, bland främmande, sen ser jag inte på dem.”
”Och hur har du funnit våra?”
”Ungefär som de andras. Det är ingen af er, som
kan se.”
”Hur menar du?”
”Jag kan inte säga mer, men det är ingen som ser,
riktigt ser, tvärsigenom.”
”Hm, nej, kanske det. Har du träffat på någon sådan?”
”Nej aldrig, men jag letar jämt.”
”Och om du får se en, hvad gör du?”
”Väntar bara, väntar på floden.”
”Den som du lyssnar efter om nätterna?”
”Ja, för då kommer den snart.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
