- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
46

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han böjde sig ned emot henne, men så att han ej
skymde ljuset; hans hand följde orden, men med lätta,
smekande åtbörder, som om han rört vid en sjuk. Men på
golfvet stod hans långa skugga böjd mot hennes, och gesterna
blefvo spetsiga, skarpa som stötar, obarmhärtiga, hotande
mot det sofvande svarta.

”Hvad det blir af henne — ni som bara kan önska
men inte vilja, ni som nöter bort er tid med att jämföra
och känna och se, se här, hvad det blir af henne! Munnen
kommer först att förvandlas, ja ögonen också, men där blir
det inte genast kvar, där kan det skifta länge och tändas
och slockna, men munnen, den behåller obevekligt allt det,
som varit starkt nog att trycka in ett veck, att böja en linje.
Läpparna komma att sluta hårdare, när de inte öppnas af
skratt, här kommer det att krympa sig samman allt, trötthet
af åtrå och kvalm af kyssar, hat, som stelnar i leda, och
blygsel, som kväfs, och vissheten kommer att sluta sin krets
ikring, vissheten om att det måste vara så, att detta är
det hela. — Kinden” — han nästan rörde vid den, där
den lyste mjuk och blek i ljuset — ”kinden, den kommer
att bli skarpare modellerad, fastare i konturen, kommer
att sjunka in litet här, som när ett blomblad vissnar. Pannan,
den blir sig lik, bara ett veck rakt öfver, som om en osynlig
knif skurit in i hjärnan och delat tankarna, stängt in några
att förtvina däruppe, drifvit de andra att brottas i nakenhet
och trånghet. Håret, det blir mörkare af ålder och
vanprydande omsorger, kommer att krypa ned här, ligga och
tynga — ögonbrynen, se, det är en böjning midt på dem,
de sänka sig där, det ger ett drag af nervös känslighet, af
vibrerande tankar, men det kommer inte att märkas, när
hon slår upp ögonen; ingenting kommer att märkas då,
bara deras djup af trötthet, deras oändlighet af frysande
köld. Tänk er så färgen på det hela hårdare, kraftigare,
tyng ner allt, som är tungt, gör skarpt allt, som är lätt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free