Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fint, hårdt allt, som är starkt, jaga bort glädjen med en örfil
och rodnaden sedan med ett hån, där har ni henne, det
är hvad som blir af henne, vacker inte sant, vackrare än
nu, ty hon blir ännu tacksammare att teckna, inte sant?”
Han stod tyst en stund och såg på henne, hans skugga
darrade till. Så återtog han:
”Det är hvad hon kommer att bli, det är också allt,
hvad sådana som vi kunna ha rättighet att tänka på, men
hvad hon kunde bli, ack hvad kunde hon inte bli! Kunde
någon ta henne, där hon ligger och drömmer, ta henne
och bära henne långt bort och lyfta henne högt på armen.
Vi tala jämt om konst här, om hvad vi vilja, och hvad
tiden drömmer om. Är det någon, som har blod att drömma
sanna drömmar och kraft att vilja dem, är det någon,
som är man, då är hon hans. Och hvad kan det då inte
bli af dem båda!”
Han såg kring sig på oss andra, som suttit framåtböjda
och hypnotiserat blicken på hennes hvita, lysande
ansikte. Vid hans sista ord sprungo vi halft upp, det var
som om vi väntat på, att någon skulle komma, något skulle
gripa oss i håret och slunga oss framåt, skulle lyfta oss
med rymden ljus ikring oss. Något skulle bli till inom oss,
skarpt som en stålklinga, oböjligt, ofläckadt, vår viljas blåa
svärd, och lifvet skulle vara hos oss, det verkliga lifvet med
växtdrifvande sol och varm jord. I rummets hetta voro vi
redan förut genomglödgade, röda om kind och panna, nu
slog en varm blodström upp och det blef hvita gnistor för
ögonen, och ryggen skakades af en rysning.
Då vaknade flickan, liksom af bullret af alla dessa tankar,
där de stötte samman och flaxade, hennes ögon stirrade
skrämda först, så skrattade hon.
Vi sjönko tillbaka igen.
”Jag visste inte hvar jag var,” sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
