Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ja, inte blef du väl rädd för oss,” frågade Jacques,
”det såg du väl, att här är ingen farlig?”
”Ånej, visst inte rädd.” Hon skrattade ännu muntrare
”nej, här är ingen farlig! Men jag måtte ha sofvit länge.
Jag måste gå nu.”
Vi erbjödo oss alla att följa henne, men hon blickade
rätt emot oss.
”Hvarför det,” sade hon, ”är porten stängd?”
”Nej, inte ännu, men gatan, mörkret, snön!”
Ӂ, det bara! Men jag gick ju ensam ut! Nej, nej.
ingen behöfver följa mig. Jag vet nog min väg.”
Ingen tänkte på att göra henne emot, hennes röst var
så underligt fast, nästan hånande, tyckte vi.
Vi lyste henne i dörren och sågo hennes små fotter
trampa snabbt på det gula lampskenet, som blef svagare utåt
tegelgolfvet och bröts mot trappans ljus. När hon var skymd
till hälften ropade vi en sista gång: ”Du kommer väl igen?”
Hon vände på hufvudet. Under den fula gamla hatten
stodo ögonen dystra och djupa mot oss. ”Nej,” sade hon,
”jag kommer inte igen. Hvarför skulle jag det?”
Hon var borta, och vi sprungo fram till fönstren,
öppnade dem och lutade oss ut, sträckte oss öfver frisen. Hon
hade icke hunnit ned ännu. Framför oss lågo husens svarta
massor, så utmanande tunga och orörliga för vår blick.
Här och där ett matt gult sken från en lykta, man kunde
se några stora, glesa flingor glida genom det, luften var grå,
myllrande, lefvande af mörker, litet längre bort öfver taken
stod kyrkans torn mot den svarta horisonten med lysande
urtaflor. Hon kom ut ur porten, vi kunde höra hennes
steg ända upp till oss genom den kalla luften. Vi följde
den lilla svarta otydliga figuren bort mot hörnet, där
lyktskenet grep fatt i henne, skakade mörkret af henne och
visade fram henne i black, matt tydlighet, så var hon borta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
