Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckligare än någonsin, ty de kände, att denna lek talade
visdom, jagade bort alla hindrande tankar och slöt dem
tillhopa som skrämda barn, att möta ljuset med vakna, leende
ögon sedan.
Innan musiken ännu domnat i hvila, och medan ljusen
började föras in, hviskade Carneola till svar på Raymons
fråga: — ”Ja, tag mig! Aldrig skiljas! Låt oss fly
härifrån!” — I den klarnande belysningen såg han hennes blick
glänsa af lycka, hennes mun darra af förväntan, det var
som om hon lyfts af jubel, men förtviflan ännu hängt tung
vid foten.
Han lämnade henne och irrade ikring i gångar och
gemak med blodet dansande i takt till den åter klingande
musiken, med en rymd af flammande ljus inom sig så
förnam hans skärpta hörsel hennes steg på trappan, och
han hann upp henne, när hon nått sin kammare. En
bönstol var där med en helgonbild och lampljus öfver kjortelns
röda veck, annars intet annat ljus än månens köld i fönstrets
färgade glas. Han lade sin panna i Carneolas knä och gaf
ord åt sina jublande tankar: — undret, undret! — han
tryckte hennes händer mot sina ögon och sträckte upp sina
armar, så att de slöto in hennes smärta gestalt. — ”Nu är
all din tvekan skymd, utestängd!”
Carneola lutade sin mun tätt till hans hår: — ”Ja, och
om också döden vore oss nära ... Är du viss på ditt under?”
Raymon lyfte upp sin blick och ryste öfver hennes
spörjande ton, men hennes kärlek strömmade ner öfver
honom med berusande makt.
”Ja,” sade han fast, ”kärleken är allt, det andra är
villa. Kärleken är lyckan, samma arm famnar båda. Det
andra är utanför, det kommer aldrig in.”
Carneola tryckte på hans panna en kyss, hvars värme
brände som feber, hon gjorde sig fri, reste sig vacklande
och gick några steg fram mot lampan. Hennes tanke var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
