Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
spänd till yrsel, hon sjöng till musiken, som ännu dansade
och lockade på afstånd, hon bröt af med halft obegripliga
ord, och hennes händer lyfte sig mot bröstet, darrande och
hvita, och löste spännet med den röda stenen — som en
bloddroppe glänste den i fallet.
- ”Jag tror på undret, tror på undret” — hennes röst
var späd som en klang af tunt glas, hon vek undan
klänningen från sin vackra böjda hals, vek undan den från
bröstet och blickade nedåt, som om hon väntat att se något
onämnbart, oändligt befriande, så stelnade hennes anlete
plötsligt, stelnade i ödslig förtviflan, med ögonen
fjärrskådande och djupa af den djupaste sorg.
— ”Se,” sade hon — och Raymon såg, såg någonting
förfärande, frätande — ”se hvad jag bär!”
Raymon kände sitt hufvud tomt, tomt som djupet under
hans fötter; sorg, fasa, oändlig bitterhet och en kväljande
känsla af vämjelse kommo honom att svindla, men han
hörde dock, hur hon fortsatte.
— ”Jag såg det komma för flera år sedan, jag har
vaggat döden i famn, jag har velat kasta honom, fly honom,
jag har bedt till Gud om under, jag har sökt glömma det
därute, jag har lekt, jag har skrattat. Det bet sig allt djupare
in; jämt kände, jämt såg jag det. Jag älskade dig, älskar
dig ännu, jag trodde, jag visste inte, jag kände det som
ett under nyss, Gud är kärleken, säga de, och jag tänkte —
tror du på under nu, Raymon?”
Raymon böjde sitt hufvud, han kände gråten trycka,
och medlidandet och något förfärande kallt därjämte.
— ”Vår Gud är smärtornas Gud, Carneola.”
Hon talade med ett förtvifladt, mörkrädt barns kvidande.
— ”Jag har vetat det, vetat det alltid, men det har
skrämt mig, och jag har flytt honom. Jag har lekt som de
andra, jag har sagt efter deras ord, jag har trott dem i
sömnen, allt har varit en dröm. Detta är verkligheten. Bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
