- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
72

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rundt omkring var vilda skogen med sitt bråte och
ris, som knastrade under ens steg, med bruna myrar och
dödvatten, med blodröd mossa och lutande träd. som skafde
och skreko mot hvarann. Där funnos björnar ännu och
lon som lurade från gaffelgrenarna och vargar i klyftorna,
här och där var luften frän af stank från lyor, och uppe
på bergskammarna i någon torr och hvitglänsande jättetall,
naken som ben, funnos örnnästen. Nära vallen låg en tjärn,
djupt ner mellan branta väggar, med det kallaste, mörkaste
vatten; den hade en gungande botten af lera och rötter,
sades det, men därunder ingenting, så långt lod nådde, en
mörk och iskall flod bara utan slut. Där bakom, långt borta,
kom det blå rök upp och lägrade sig öfver de blåa vidderna
— där fanns kolmilor, men dit var ingen stig. Åt andra
sidan, nedåt vägen, låg ännu en vall, annars icke en
människoboning på halfva milen eller mer.

När Marit kom dit upp några veckor före midsommar,
var Nils med och körde lasset, och ofantligt roligt hade de,
så ofta där var tid till det för de vårvilda korna, mest åt
Inger från granngården, som flyttade upp på samma gång
och skulle bli Marits granne här uppe också och således
hennes enda stöd och hjälp. Detta gaf anledning till många
muntra påhitt, ty Inger anade ingenting om hvad det skulle
bli för lif där i sommar, och till på köpet hade hon blifvit
’’väckt” nyligen, ungefär samtidigt med vårdagjämningen,
så att man kunde tänka sig hennes fasa, när nyheten skulle
meddelas henne.

Hon såg knappt riktigt väckt ut, tyckte de, utan bara
yrvaken, där hon kämpade med en svart bock, hvilken var
som ondskan själf på fyra ben och ständigt sökte göra
snedsprång. En strumpa hade hon i handen och skulle sticka
på den, men där blef inte mycket gjordt, det gick med den
som med hennes sinnesro. Så snart hon grubblat ihop några
maskor, var hon i färd med den svarta bocken, och strumpan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free