Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måttlighetens gräns, och i rummet omkring henne såg det
sorgligt ut.
Marit bragte dock snart nog allt i ordning med sina bara
armar och sin klara röst, sedan satte sig de båda flickorna
att arbeta på sin sömnad och prata.
De funno just icke mycket att meddela sig om, det var
bara korna de hade att taga till, hur mycket mjölk de
väntade sig af den och af den och af allesamman, de sågo till
elden i spiseln, att den icke gick ut, och kände ensamhet
och solsken omkring sig. Det var precis som söndag, utom
för arbetets skull, samma underliga stillhet i luften, samma
visshet att ingen skulle ropa eller befalla något, samma
böjelse för gäspning och förnimmelse att man var nära något
högtidligt.
Marit kände sig gripas af någonting närmare syndfullhet
och rädsla, än hon någonsin erfarit, men var hela tiden
besluten att icke uppskjuta hvad hon kommit för, ty hela
sommaren skulle det väl bli söndag som nu, och saken
måste dock talas om. Hon smög därför sakta fram med
en liten linda, lät det andra arbetet falla i golfvet och satt
och väntade på uppträdet, rädd men skrattlysten.
Inger stirrade ut för sig med blåa ögon — det var
nästan som om hon skulle haft flera än två — och talade
då och då i en suck, utan att det var möjligt att riktigt
höra på hvad hon sade, ty det var som ett främmande språk,
förnummet på afstånd. Hon såg så godt som ingenting på
denna sidan jordanen, allra minst hvad Marit höll på med,
och så kunde de ha suttit hur länge som helst.
Slutligen begärde Marit under tillkämpadt allvar ett råd
i afseende på fållningen af hörnen.
Inger riktade långsamt sina tankar på denna lilla småsak.
”Så här,” sade hon och grep i tyget - plötsligt lät hon det
falla, som om hon stuckit sig "hvad i Herrans namn
är det här?” och Marit hade hennes Ögon emot sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
