Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
förfärade och stora som en hel kyrkoförsamlings. Hon hade
icke tänkt, att hon skulle gråta alls, tvärtom skrattade hon
i sitt inre åt vännens tokiga min, men med omedelbar slughet
lät hon tårarna bryta fram det var inte långt till dem
numera och fick så Inger in på samma väg, som var
den i allo säkraste och bästa. Så snart hon kände, att
segern var hennes, höll hon dock genast upp och hade
knappt en snyftning kvar i sin klara röst.
"Det är så, ser du, att jag har att vänta mig en gosse
snart, och nu ville jag be dig att vara mig till hjälp i sommar."
Vid en sådan vädjan kunde icke Inger plötsligt få fatt
i någon förpliktelse till hårdhet, och så var saken på det
hela taget afgjord.
Efteråt kommo där ju några utbrott af fasa, men af
mera inlärd art och därför lätta att om icke bemöta så
undvika, samt en helt naturlig och solid nyfikenhet att erfara
enskildheter. Sedan denna böjelse var tillfredsställd utan
alltför noggrann sanningsenlighet å Marits sida, fick Inger
plötsligt en tanke.
"Men har du besinnat," sade hon, ”sådan synd och
styggelse som det är?”
"Det gjorde jag du, det gjorde jag hela tiden” — här
hade hon en snyftning färdig igen, som tillät henne att
förbigå förklaringen, hur hon under denna omständighet
kunde vara den hon var "men” här blef rösten frisk
igen — ”nu tycker jag bara, att jag inte skall tänka på
annat än pysen, och hur jag skall ställa det bäst för honom.”
Detta gaf anledning till en hel del öfverläggningar, och
när Inger igen var färdig till ett nytt anlopp, var Marits
ställning starkare.
”Men har du känt dig riktigt förtrampad inför Lagen?”
Ingers stämma var lånad igen, hård som rassel af
sten-taflor — ”Lagen som säger ...”
Marit såg henne oförfäradt och muntert midt i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
