Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon stämde upp en låt för dem, när hon fått gå längre än
vanligt.
Först sjöng hon med rösten så hotande och barsk som
möjligt:
Gå, varg och björn,
kryp in i ert hörn,
kom bara inte fram!
Hon kunde tänka sig, hur deras lurfviga hufvud
förskräckta drogo sig undan med öronen slokade, bara för
den stränga tonen.
Så fortsatte hon med den mest smekande och lockande
inställsamhet:
Men spring så lätt
och ring så nätt,
mina kära, kära lamm!
Till svar kom gökens sällsamt håliga röst, som bara
tycks vara genljud från våta och mossiga berg. Och hon
repade upp sin visa gång på gång, lät den klinga allt friskare
längre och längre bort och slutade med en drill, när ändtligen
gammaltackans klocka hördes närma sig, dansande fortare
eller långsammare, allt som stigen gick upp- eller nedför
backar.
Så räknade hon sina svarta och hvita skyddslingar,
ingen af dem var borta. Ånej, de fingo allt akta sig för att
röra vid hennes djur! Och hon gick lugnt och gladt hemåt,
följd af hela det långa tåget i strimmor af sol, med fårens
bräkningar och getternas kinkiga gnäll bakom sig.
Det var hennes värld däruppe, allt lif där fanns, och
rundt omkring den stora tystnaden, i hvilken alla ljud
för-svunno som krusningar i vatten. Och det enda band som
sträcktes till människors bygd, det var hennes rop genom
luren till Nils och hans svar ditupp, det var bara för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
