Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
göken brukat sitta och leka med genljudet i
försommarkvällen, lyfte hon sin lur till munnen och lät sitt lockrop
klinga ut öfver snåren.
Ibland hade det regnat, allt var glittrande vått och friskt,
och hon kunde se, hur dropparna darrade i ljus, innan de
föllo från barren för skakningen af hennes rop. 1 den
kalla luften trängde hvart ljud så klart och skarpt fram som
ringarna efter en kastad sten i stilla vatten, långt bortifrån
kom skällornas klang till svar, så silfverfint som skramlet
från bergkungens hjordar, och hon kunde få förnya sitt rop
tre gånger, innan djuren hunnit inom synhåll.
En kväll, när hon letat längre än vanligt, långt österut,
svarade andra läten på hennes lur.
Hon stod på en uthuggen sluttning, där den finaste
matta af bräknar stod tätt mellan de svarta stubbarna, hon
såg af markens beskaffenhet, att det knappt kunde finnas
bete hitåt, och att hon troligen kommit på villspår efter
korna, men ropade ändå för att höra om där var genljud.
Där kom ett sorl af människoröster bakom henne, ett skratt,
søm gick öfver i tjut, bullrande muntert, men hemskt och
vildt.
Hon smög fram mellan stenblocken och spejade, rädd
utan att veta hvarför.
Nedanför backen hvirflade blåhvit rök ur svarta högar,
långa gestalter med svarta händer och hufvud stodo i en
klunga oeh sågo upp mot henne, hon tyckte sig se deras
hvitögon rulla och läpparna grina rödare än andras. Det
var kolarna kring sina milor, här lefde de likt djur i sin
ensamhet sommaren om, långt från alla bygder, man hörde
ej af dem i vanliga fall, men många hemska sägner fanns
det om våldsdåd, som de förrättat, när de träffat på folk,
och brännvinet retat upp dem. Nu slogo de till ett skratt
och sprungo upp emot henne, och hon flydde i
besinningslös förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
