- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
98

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Hallström

Där satt Marit utan ett försök att följa med längre om
dessa djur, så småningom tappade hon äfven räkningen,
lutade sig allt djupare ned öfver barnet och gjorde en gubbe
ät honom, mer fruktansvärd än något af ansiktena på högra
sidan. Han blef dock icke alls förskräckt utan skrattade
synbart mera, och snart kom en hel lek i gång.

När Inger slutat kapitlet och kunde lägga boken åsido,
var upptåget redan i sådan fart, att det inte kunde afbrytas.
Icke heller kom hon ihåg just då, att hon borde göra det,
det enda som föll henne in, var att själf lägga sig ned på
alla fyra och taga del i leken, där hon hade storartad
framgång. Under detta flöt tiden bort, och solskenet kröp in
emot hörnet, och till slut måste Marit gå, hon hade nu
skrattat bort hvarje minne af gårdagens ängslan. Allting var
till för barnet, skogen lyste i sin sol af idel vänlighet, vid
grinden hade getterna naggat smågranarna till de lustigaste
klotrunda dvärgträd, och fönstrets gamla glasrutor skiftade
i regnbågsfärger af allt det ljus och växlande väder som
dragit öfver dem.

IX.

Tiden gick, och det började bli höst, allt oftare kom
regnet, och allt längre dröjde det kvar.

Det började med att himlen drog sig samman i
blåmörka massor, vidden var icke längre så stor ikring, den
ena kretsen af åsar efter den andra väfdes in i kallt dis och
försvann, och trädmassorna nere i kitteldalen lågo tunga
och otydliga, utom där genom en port i skyarna ett vildt,
hvitt ljus sköt ner och slet dem från hvarann.

Så kom där en fladdring i luften, ett slag som af en
våt duk, och ned från bergstopparna våldsam, yrande i
raseri kom vinden och stötte i mark och hvirflade löf och
strå, ett hvisslande sus framför den, och bakom den ur den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free