- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
101

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Blå Skogen

Men innan hon fört luren till munnen, förnam hon ett
sällsamt läte, det var från tjärnen, det var skrik på skrik
i en ängslande förvirring, det var som om de höjts ur
hundra strupar och dragits ned i djupet och kämpat sig
upp igen och strypts i fasa. Hon visste, att det var lommar,
hade ofta hört det lätet och ofta skrämts af det, men aldrig
som nu.

Och plötsligt kom det för henne hvad hon anat, när
hon stod här om våren, då asparna icke hade löf ännu,
hvad hon visste då, när hon sjöng sin första lurton och
icke hade svar att få. Hon såg rysande ut öfver den svarta
tjärnen, där träden speglade sig så skarpt och kallt, såg
bakom den en svartblå skogsrand och rök från milorna,
som steg upp, tunn som ett rep.

Utan att hon tydligt visste hvad det var, kände hon,
att hon nu åter var nära den visshet som förstelnade henne
den gången. Hon lät luren vara och gick in, hennes tröst
var borta, som den kom, och hon räddes för skogen och
hvad den gömde på.

X.

Dagen därpå var Marit glad igen, det var så klart,

man såg så långt, och vackert var det hvart man såg. Ås

bakom ås i våg på våg, blåare nu än någonsin, men så
lätta, som om de vore bara luft. Träden voro helt
höstgula nu, och mellan deras glesnade löf blef himlen ännu
grannare i färg, asplöfven darrade på sina långa skaft och
föllo ner för hennes fötter som runda guldstycken,
matt-immade af kyla det var som rikedomen ur en saga.

Hon bara tänkte på hemfärden, som icke kunde dröja
länge, och när hon såg sig omkring, kunde hon icke annat
än känna saknad öfver sin långa sommar, som gått så

fort ändå och så lätt. Hvad visste hon? Kanhända skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free