Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kännas tungt en gång, när hon icke längre var så ung,
kanhända skulle det vara vemodigt då att minnas detta,
hur barnet kom, och så alla stunderna vid luren, då hon
fann så många ord och så mången ny klang, hon visste
knappt hvarifrån. Och hon såg tacksamt på skogen, som
varit hennes goda vän och hjälpt henne dölja sin hemlighet,
mörk och vild såg den ut ibland, men så vacker också till
sin tid! Hon mindes med ens, hur det var, när hon kom,
och hur de fina björkarna doftade. Hon mindes också den
skrämsel hon känt ibland, men den var tokig; skogen, den
ville ingenting, den visste af ingenting.
Hon gick och sysslade med att göra rent och nätt efter
sig till hemfärden, och så med barnet.
Fram på eftermiddagen hörde hon röster och larm uppåt
backen, kor som bölade — redan hemma alltså, de voro
ofta tidiga nu, de längtade efter stallet — men hvad var
det för folk? Hon sprang ut genom grinden för att se och
stannade, blott i häpnad först.
Boskapen vek af och an i skrämsel, utan begrepp om
att fly in i skogen, när de voro så nära hemmet, fåren
och getterna bräkte och kastade sig flockvis kring, mellan
dem en klunga af svarta karlar, som lekte med dem i
hård-händt okynne, togo den vackra lilla tjuren vid hornen och
satte märken af sina sotiga händer på hans hvita bläs. Det
var kolarna, en hel hop af dem, kanske tio eller mer. Marit
blef rädd för sina kreatur, ty det brukade vara vilda sällar
detta, som kunde hitta på hvad som helst, men hon blef
ond också och ropade barskt åt dem att låta bli.
I och med att de vände sig mot henne, förstod hon,
att där var värre fara, än hon tänkt. Hon kände igen
några af dem, där var Grells och Jon och Nicke, de värsta
män i trakten, där var den gamle Ante med krökta, svarta
fingrar och flinande gap, och rusiga voro de alla, från vettet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
