Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mullen så glansig och mjuk, allt det vatten, som spillts där
under skratt från flickors axlar, eller tårar eller stoftet af
döda; han talade med Gentile därom och fann många vackra
och sällsamma tankar, när han utledde samma följd ur de
lika möjliga orsakerna. Då stötte en arbetares spett, när
häftigheten i taget redan hämmats af jorden, mot något hårdt,
som klang starkt äfven för den sakta beröringen, något ihåligt
således där djupt nere. Leonzino höll upp i sitt tal och iakttog
leende men en smula nyfiket Gentiles ifver att förmana
männen så, att de utan att fördärfva det kunde hämta upp
föremålet, kanske en stor tyngd af den dyrbara bronsen
eller något med mynt i till och med. Han stannade kvar
ända tills det hemlighetsfulla med mycket arbete släpats upp.
Det hade en stor urnas form, och när jorden fjällades af
under bruna och nötta fingrar, lyste det hvitt — det var
alltså bara marmor. Gentile lät ställa urnan på fot, tog
försiktigt bort kalkstoft och multna löf, som fyllde dess hals,
och trefvade med ett spö i dess inre.
”Det är ingenting tungt,” sade han, ”inga mynt, det
är bara som en lätt aska,” och han vände sig besviken
därifrån.
’’Det är nog stoft af brända hedningar,” sade den äldsta
af bönderna, ”sådant bringar olycka. Låt oss slå sönder
det hela och strö ut askan för vinden!”
Han höjde redan spettet, men Leonzino, som tyckt sig
skönja liksom konturer af en mänsklig kropp under mullen,
kände en plötslig, oförklarlig rörelse af medlidande och
ängslan och sprang fram att hejda honom.
”Låt dock göra ren den för att se, hur den ser ut,"
sade han till Gentile, ”den tyckes vara arbetad i figurer.
Där är också en pärlstaf kring brädden."
Gentile kände ännu en gång med spöet i dess inre.
”Där är ingenting,” svarade han. "Bilder af afgudar är det
på dem alla." Och han fann det säkrast att icke alls syssla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
