Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O’ -., o ...O O -.- O •..•O’ .. O .. o -...O’ ... o- –. O -..-O -., o -.. o–.. o.
Per Hallström
med dessa, utan låta männen göra, som deras förnuft
rådde dem.
"Så gif den då åt mig," bad Leonzino, fortfarande med
en darrning af oförklarlig ängslan, "gif den åt mig. Jag
skänker dig i stället hvad du vill välja hos mig." Och när
vännen gått in därpå, lät han genast skaffa vatten i ämbar
och spolade och tvättade själf, medan de andra gräfde i
sin brunn, tills stenen lyste hvit och glansig af väta rundt
omkring som en pärla lossad från musslan.
Bara arbetet hade roat honom, och nu, då det var slut,
gick han tillbaka och såg på urnan, för att uppfatta i helhet
det som bitvis gif vit sig åt honom. Den var verkligen som
en pärla, så lätt och fin, trots sin stora och fasta form; dess
svällande vidd nedom halsen möttes och bars mjukt af foten
som en jättepärla af en våg; de två greparna sträckte sig upp
och nådde den sirade brädden som smärta, lyfta armar.
Det var något af spänstig, på lek buren börda i hela dess
skapnad. Rundt om den dansade trenne kvinnor, unga,
med stilla allvarliga ansikten och vida dräkter, som sträcktes
bakåt med rytmiskt fall, af farten bara, icke af vind; håret
fladdrade också bakåt. Endast fläkten af deras egen dans
i all denna rörelse, annars icke ett andedrag. En död rymd,
en sällsam förstelning i marmorns hvita rundning, som de
mjuka linjerna sjönko in i och förlorade sig i. Deras lätt
bakåtlutande hufvud domnade som i rus.
Leonzino hade aldrig sett eller anat något sådant, han
gick rundt hvarf efter hvarf och såg på sin skatt och var
gladare, än han någonsin känt sig. Nu måste han ha den
uppe hos sig på Bellosguardo och se på den och se på den,
han tyckte nästan i hela sitt lif.
Han sände bud upp till sitt, att man skulle lösa de
hvita oxarna, som drefvo springbrunnen, sätta på dem deras
vackraste purpurmålade ok och spänna dem framför den
bästa vagnen för att hämta hans urna, och medan han vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
