Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strödt inledt en kärleksaffär, hade detta intryck något mattats,
men nu på den sista ridten i den kyliga morgonluften kom
det igen, envist och otrefligt och på något sätt förbundet med
passgångarnas jämna tramp. Det retade honom isynnerhet
att ständigt höra betjänten Graceo tätt bakom sig och tänka,
att så skulle det kanske bli där nere också. Graceo
affekterade efter tidens lakejmod en viss narraktig kvickhet, som
både inbragte honom flera silfverslantar och färre knuffar
än något annat tillvägagående, men som i längden var litet
tröttsam för hans herre. Bara att föreställa sig det stelt
lutade hufvudet och det skrufvade leendet vid knäfvelbårarna
under alla slags infernaliska plågor var obehagligt — det
var svårt nog ändå att ha fördrag med honom.
Under allt detta påmindes till på köpet Don Juan genom
blåsten, som hven in i halfstöflarna, om sin värsta
personliga brist, sina starka och fylliga vador, hvilka sedan några
år icke längre voro moderna; nu skulle man tvärtom ha
mycket tunna sådana.
Det är lätt att af det berättade finna, att Don Juan
icke längre var i sin lyckas sol och sin ungdoms glada mod.
I själfva verket närmade han sig den ålder, då den
njut-ningslystna helst i abstrakt form, som makt och som
guldmynt, samlar möjligheterna till lifvets fröjder, medan endast
gommens glädje fullt håller hvad den lofvar.
I Baeza dref han efter slutad måltid omkring med
tandpetaren i munnen, fann alla ansikten tråkiga, och tråkigast
Don Manuel de Ocanas, hvilken herre han känt för många
år sedan, då allting var gladare, utom Don Manuel själf.
Efter att i många valda ord ha uttryckt sin ömsesidiga
förtjusning öfver mötet och sin trofasta tillgifvenhet intill döden
för den broder och vän — egentligen helt och hållet
liktydiga begrepp! — hvilken de sågo framför sig, följdes
de åt arm i arm till Don Manuels hus, där en stor sköld med
Don Manuels vapen tronade öfver porten, medan balkongens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
