- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
125

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mål för sin sträfvan, liksom Graceos mula vid hvar krök
af vägen spanar en ny tistel. Hvart och ett af dessa mynt
är en triumf; han har den inlagd i ett skrin och tar upp
och njuter den på nytt. Och det finns flera kvar, troligen

en hel hop att leta efter, ty hvem kan veta, hur många

slags mynt som funnits. De slantarna här ha rullat alldeles
som mina, man har köpt något slags glädje för dem, som
är borta nu, men slantarna har Don Manuel. Hvad har
jag samlat och vunnit? Det är jag, som liknar Graceos

mula, ty tistlar är allt hvad jag har fått!"

Detta och mycket annat tänkte Don Juan för första

gången, medan hans lycklige värd talade om konung Achila.
Men nu höll Don Manuel med strålande min upp ännu ett
mynt, som han sparat till sist.

”Det här, sehor Don Juan,” sade han högtidligt, ”är
ett feniciskt mynt från Gadir eller Cadiz. Jag ville inte
byta bort det mot någon jordisk fördel. På baksidan har
det en fisk, en delfin, på framsidan ett hufvud, hvilket, så
vidt jag vet, är deras afgud, Astarte, kärlekens gudinna."

Medan Don Juan sträckte ut handen, tänkte han:
"Kärlekens gudinna! Har det funnits folk, som gjort en gud
af något så enkelt och innerligt tråkigt?” Och sedan han
sett på hufvudets runda drag och funnit dem outsägligt
dumma, lämnade han skatten tillbaka. ”Jag måste uttrycka
för er, sehor Don Manuel, min afhållne vän,” sade han,
”jag måste uttrycka min beundran, såväl för er tur och
lycka, som för den honungsrika lärdom, hvarmed ni förtjänat
ännu större, ifall sådant är möjligt. Ensamt det sista myntet
skulle i fullt mått ha belönat år af mitt lif, om jag varit klok
nog att söka det.”

Don Manuel dolde sitt segerleende under mustaschen,
och som han ville visa sig artig till gengäld, svarade han :
"Åhå, Don Juan, ni har inte varit sysslolös! Äfven hit har
ryktet trängt om edra historier. På det fältet har ni slagit

1 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free