- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
127

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa skymtade erfarenheter. ”Ack, kära vän, det måste
ändå vara bra intressant,” suckade han mellan läppar, som
blefvo fuktiga. Men Don Juan brydde sig icke om att
paradera ett grand af sin triumf för honom; han kände icke
ens, att han hade någon nu.

”När jag ser på er vackra samling," fortsatte han,
”så tänker jag i bittert afund, jag tillstår det, sehor Don
Manuel, på hvad jag bragt samman. Hårlockar, amuletter,
bref för de flesta har jag glömt bort, hvart de höra.

Det kan aldrig bli något system däri. Och i många fall har
jag ingenting kvar.”

Nå, det menade icke Don Manuel heller, att detta skulle
gå upp mot ett metodiskt och ordnadt samlande, men han
ansåg ändå, att det skulle vara en viss tjusning däri.

Don Juan satt lika mörk, med sina vador under stolen,
och tänkte högt.

”När jag var ung,” mumlade han, ”det var litet
annorlunda. Det förefaller mig, att jag kände en hel hop då.
Jag vet inte, hvad det var, men vid tusen dämoner, det
roade mig! Själfva ovissheten om faran hade något lockande,
och det fanns, jag vill tydligt minnas, att det fanns
förtjusande kvinnor. Nu åter, jag vet icke, om det är de som
blifvit dummare, eller jag som blifvit klokare, men ni kan
icke föreställa er, hur enahanda de äro. Deras passion och
fall och ruelse går så regelbundet som exercis, hvarenda en
kan på det retsammaste sätt sina tempon. Det är som
fågelfångst, när man var gosse, Don Manuel. Enda svårigheten
var att fånga de första lockfåglarna, få det första greppet,
sedan gick det så lätt, att man blef led på det.

Nunnorna,” slutade Don Juan nästan förbittradt,
”nunnorna äro allra tråkigast. Det är litet svårt att komma öfver
muren, men sedan den frukt, som sitter fästad vid en
spaljé, mognar hastigast af alla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free