- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
129

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9‘0 0 -.. o • .. o - . o–., o-... o -*.. ©..

ännu mindre till sin fördel än vanligt de alltför moderna
ankben, hvarmed naturen försett honom.

”Graceo," sade Don Juan vänligt för att muntra upp
honom, "jag tyckte du sade, att Don Manuel har tre döttrar."

"Alltför möjligt, sehor/’ svarade den förolämpade
mannen, "tre ting äro ju alltid vissa, men jag, och han själf
också, vet inte af mera än en, som jag hade den förmånen
att säga er nyss, sehor.”

"Men jag tyckte, jag hörde tre namn."

"Det är också möjligt, ehuru jag tyckte, att ni inte alls
hörde på mig, sehor. I alla händelser tyckte jag, att jag
stötte knäet i porten, fast jag har glömt bort det nu, och på
samma gång måtte jag ha glömt bort allt hvad jag visste
förut.”

Men Don Juans bistra min visade honom, att han gjorde
bäst i att lämna både sin kvickhet och sitt agg för
ögonblicket, och han fortsatte respektfullt: ”Det var bara så.
att Doha Marcela har tvenne väninnor hos sig, Doha Angela
och Doha Silvia, och alla tre gå nu i trädgården och tala,
efter hvad jag gissar, om er, sehor, ty där kom en duenna
och frågade ut mig, medan jag åt kastanjer och ost hos
Lisardo, en mycket hygglig karl. Jag kunde ha ätit mer
kastanjer, om inte hon hade kommit.”

”Och de äro vackra, de damerna? Du såg inte en
skymt af dem?” — ”Att döma efter duennan, kunna de
vara hur vackra som helst, ty hon var ovanligt ful. Jag vet
bara, att kastanjerna voro goda och osten så gammal man
kunde önska. Men tss, herre, där inne gå de. Jag hör sanden
skrika.”

Det var verkligen så, och Don Juan smög sakta till
muren och lyssnade. Det skulle icke ha fallit honom in
nyss, att han någonsin skulle göra så mera, men månskenet
och muren voro honom för starka. Man kan icke heller
begära, att det skulle vara likgiltigt för honom ännu att veta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free