- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
133

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o ... ©••-..O–...O ’ 0O O •- o.,

Dona Marcelas skönhet, hvilket varit den ledstjärna (eller
rättare sol!) som fört honom på hemvägen, låtit locka sig
till staden Baeza. I denna stad, som för öfrigt endast af
nämnda skönhet drack sitt lifselexir, skulle nu hans öde för
evärdliga tider afgöras, och han bönföll här på knä i stoftet
att blifva lika mildt bemött, som han blifvit hårdt träffad
genom bara en skymt, en alltför kort skymt på gatan.

Som Don Juan var litet oviss, om hans tillbedda var
mörk eller kanske af en lycklig tillfällighet blond, och
därför var rädd att ta fel vid den vidare utmålningen af hennes
behag, var han ifrig att för kvällen göra slut på samtalet
och komma därifrån, hvilket han med lätthet lyckades art
på ett behagfullt sätt genomföra. Han fann det äfven en
smula kallt att stå länge i magnoliasnåret, som hade däfna
blad. Alltså gick han, sedan han på olika afstånd sjungit
tvenne redondillas, mer lidelsefulla i tonen, ju längre bort
han kom; och väl utom muren, skyndade han hem att höra,
hvad Graceo hade utrönt, och lägga planen för det
vidtom-fattande företag, han för sin sårade fåfängas och ledsnadens
och möjligen också månskenets skull gett sig in i.

Dona Marcela satt kvar vid fönstret, leende och
tve-hågsen, lycklig och orolig. Hon undrade, om hon icke fått
falska upplysningar om Don Juan förut, hon fann det roligt,
att han var rik och högättad, hon fann det ljuft att ha en
intrig och tvekade öfver två saker. Den ena var, om hon
skulle ta duennan in i förtroendet, för vinnandet af flera
för-delar; den andra, om det icke skulle bli ännu mer roande,
än det var, ifall hon blefve verkligt kär, naturligtvis efter
att först ha sett Don Juan vid dagsljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free