- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
138

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Hallström

också på sin plats, att han själf var så rik. Men hon visste,
att det var en långt allvarligare sak att släppa sin tillbedjare
in i rummet än att ge honom en blick vid kyrkporten eller
sjunga redondillas öfver hans hufvud ut mot mörkret; hon
kände sig gripas af en behaglig darrning och en behaglig
lockelse mot det okända. Det var också blott halft afvisande
och med verklig saknad, som hon svarade:

"Men, Don Juan, det låter sig icke göra, ty ingen ingång
till min kammare är tillgänglig. Bredvid mig sofver Porcia,
jag hör det genom väggen. Hon är obesticklig, hon är hedern
själf, och när man väcker henne blir hon ond och svarar
nej, hvad det än må gälla, ty hon har respekt för det
passande och ett svårt humör just som hon vaknar."

Men Don Juan svarade nästan muntert:

"Det behöfs icke heller att gå den vägen. Denna lilla
stege här är lätt att hala upp på en tråd och lätt att fästa.
Sök bara en tråd, eller också kastar jag en dit upp!"

Detta med repstegen afgjorde henne. Denna lockelse
till var för stark, ty repstegar hade hon alltid drömt om,
men aldrig sett. En tråd fann hon mycket lätt, och det var
som en förälskad kvinna hon släppte ned den genom fönstret.
Ett ögonblick kom hon därvid, när hon såg nystanets
hvirf-lande rörelse, att tänka på, hur hon som barn brukat leka
med kattungar på detta viset, och det var med ett leende, hon
såg Don Juan ifrigt famla efter nystanet. Ögonblicket efter
halade hon upp repstegen och fäste den med ängslig
omsorg för att den skulle hålla.

Samma kväll satt Graceo med röda och vilda ögon på
en vinstuga och berättade för en tillfällig bekantskap, en
alguacil, att han uppehöll sig i staden i syfte att erhålla
anställning i dennes välaktade och ansedda kår, medan äfven
hans herre ämnade bosätta sig här för att blifva alguacil
mayor, till hvilken post han väntade en utnämning, tack
vare höga förbindelser vid hofvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free