Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thanatos
midt under syskonens skratt och applåder på den gröna
gräsplanen vid de gamla träden, som under sitt långa lif nog
sett mycket sådant! De speglade sig med frukttyngda grenar
i hennes muntra och förskräckta ögon, och öfver dem
speglade sig höstens lätta himmel med små hvita vinddrifna moln.
Hennes läppar och andedräkt smakade friskt och syrligt af
äpplen, hennes röda kinder lyste som äpplen och brunno
i en plötslig rodnad — jag visste att jag höll af henne och
kanske aldrig skulle få kyssa henne igen, att det var slut
på dessa muntert barnsliga dagar, och att den kyliga vindens
smekning öfver våra heta ansikten var ett farväl till allt det
där. När hon blef fri, tvekade hon ett ögonblick mellan
förtrytelse och skratt, tårarna tittade halft fram, men ovana
som de voro, drogo de sig genast tillbaka igen, och hon
skakade sitt hår och låtsade som om ingenting hade varit.
Då blef jag riktigt förälskad, känslorna växte ur barndomen,
och jag började drömma mig framåt, och det var slut på det
ogrumladt lätta och muntra, och stämningen kunde ha blifvit
tvungen.
Bara ett ögonblick, ty det taktfasta trummandet af en
häst i galopp från vägen bakom häcken ådrog sig allas vår
uppmärksamhet.
”Det är någon främmande som kommer till oss,” ropade
Teresa. ”Låt oss se, hvem det kan vara!”
Och vi sprungo upp och skyndade till huset, jag sist,
ovillig att lämna platsen, upprörd ännu, jublande, orolig och
lätt skamsen öfver hvad jag kände och anade.
När jag kom fram, hade ryttaren stigit af hästen och
höll den i tygeln midt i barnflocken. Lutad ned emot den,
stod han leende och skakade hand och såg pröfvande och
länge på dem, likt en som kommer igen, där han icke varit
på år, och är mycket glad, men ändå litet förläget eller
pinsamt berörd af de förändringar tiden fört med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
