- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
157

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.0“ -.. O ’...©-’... OO* -...O« O • ..-O’-...O’-...-©–.. ©’-.. Ö“.

T HANATOS

slit litet ömhet och bör ha varit mycket förlägen däröfver,
nu fick hon dunkar i ryggen och kläder att laga och
glasögon till julklapp. Hon hade ett ständigt förolämpadt sätt,
men var i själfva verket ytterst nöjd med sin värld och
syntes ha fått ur den precis hvad hon ville och behöfde
hennes enda sorg, och kanske var den stor nog för hennes
mått, var äldsta frökens död.

Hon knyckte som vaniigt på det toppiga hufvudet vid
hvart ord hon mumlade.

”Jaså, han,” sade hon barskt, ”hvad har han här att
göra nu? Han kunde hållit sig hemma, han, och gift sig
i stället för att flacka kring, så hade kanske allt varit
annorlunda, och fröken Ebba hade lefvat. Inte lät han höra af
sig heller!”

Jag såg honom gå därnere med en leende och
drömmande min, som om han lyssnat efter förklungen musik
och i stilla häpnad kände sig glida tillbaka in i någonting
han lämnat, in i något ljust och vårligt. Han strök sig öfver
pannan för det ovanliga, milda ljuset och gick med dröjande
steg efter Teresa in i salongen.

”Voro de då kära i hvarandra?” frågade jag.

Gamla Mina var ytterst förolämpad; hon knyckte på
hufvudet likt en häst, som blir skrämd för något.

”Jag har inte sagt det,” svarade hon. ”Det ser inte så
ut efter hvad som det gick. Där går han och ser på huset,
som om han ville köpa det.” Och hon slöt munnen med en
liten smäll af käkarna mot hvarandra, som om hon läst i
lås en gammal gömma med gulnade hemligheter,
oåterkalleligt och för alltid.

jag lämnade henne, drömmande på det gifna spåret.
Han därnere fick intresse för mig i stället för den
tvungenhet och litet sårade fåfänga han nyss väckt. Hvad gick han
och tänkte på, hvad såg och hörde han i de ljusa, tomma,
återljudande rummen? Spöksyner kanske ur det förflutna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free