Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Porten mot det hvita blef större och tydligare, jag såg
kyrkans kors brinna som en stjärna mot himlens violetta
blå, jag kände den tunga doften eller kölden från mörka
ligusterhäckar och stenar som sjönko i jorden och en eller
annan däfnande blombukett; jag väntade, att vi skulle vända.
Men ingen annan tycktes komma ihåg, hvart de gingo, vi
nådde ända fram till grinden, hvars stenpelare buro samma
gula lafvar som almarna invid dem och tycktes ha blifvit
till naturens eget lika mycket som de.
Nu kom Teresa ihåg sig, hennes ansikte blef mycket
allvarligt, hon ryckte till och ville stanna. Men som det skulle
ha varit ovänligt mot den döda därinne, den hon oklart
kände sig ännu kunna glädja eller göra ledsen, fortsatte hon
omedelbart, öppnade grinden och steg in. Kyrkans långa
kalla skugga tog bort guldbården på hennes gestalt och
skenet från håret; så kommo de fram igen när hon tog af
på en sidogång.
Den främmande hade ingenting märkt af hennes tvekan
eller förändrade min. Han var försjunken i annat och följde
vid sidan af henne, litet förvånad öfver riktningen af
promenaden, men viljelöst fogande sig efter hennes impuls. Han
såg lika lugn och lycklig och stark ut — jag förstod honom
mindre än någonsin.
Teresa gick lätt och vant fram mellan kullarna, hon
tycktes mig ännu fjärilslikare än förut — barnens ansikten
fördystrades — hon stannade framför en sten. Det var
annars en gammal kyrkogård, där de flata familjevårdarna
med halft utplånade namn och gropar, dem regnet frätt,
och gråa och gula lafvar fått en prägel af att ha sjunkit
in i naturens frid och harmoni, som man sjunker in i
kuddens sömn. Men denna sten var upprätt med skarpa
konturer, blanka speglande ytor och nya förgyllda bokstäfver,
den stack af som ett skrik i det tysta och fredliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
