Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O*’ -.. o –..O–.,,, O’-.-. O0 - ..-o ’...O’-...-©- ..-© -., o -. - o–-., o *-.. ©.
Thanatos
Teresa gick tätt upp till den; med en barnsligt vacker
rörelse lade hon sin hand på den. Det var länge sedan hon
slutat att begråta eller sörja den döda systern, det hade
gått fort öfver för henne som för alla barn. Hon grät icke
heller nu, men hennes ansikte, som aldrig helt kunde lägga
bort att vara gladt, fick en min af andakt och vänlighet och
saknad, en egendomlig min af känslor och tankar, dem
hon icke helt förstod. De andra barnen stodo tvungna,
modstulna öfver detta dystra, som kunde ha sparats dem,
då inga af de äldre voro med. Jag kände något af samma
tvungenhet och en lätt rysande ovilja att Teresa skulle stå
där, hur än jag höll af henne och hennes min, men den
främmande tog strax min uppmärksamhet fången.
Han såg förvånad och upprörd utan att veta hvarför
på Teresa, såg på stenen, läste inskriften med namnet,
stjärnan och korset ända ned till psalmversen, hela den
sorgliga och korta lilla sagans teckenspråk, studsade till för
en tanke, kastade blicken upp mot första raden, läste namnet
igen och förstod.
Tårarna sprungo fram ur hans ögon, och omedelbart
lydande den första impulsen sjönk han ned bredvid kullen,
famnade den halft i ett slags skräck för den förnimmelse
den gaf tilibaka, klappade nervöst och skälfvande med
händerna på det klippta gräset.
Naturligtvis gräto vi barn allesammans i medkänsla, de
yngre med små tjut och halft komiska läten, som om de
fått bannor, de äldre med kamp för att behärska sig. Teresas
tårar runno lika lätt och fritt som den främmandes; där
hon lät dem falla utan att ge akt på dem, gjorde de henne
egendomligt och rörande vacker jag höll af henne mer
än någonsin. Nu förstod jag också mannen där och hans
min förut; tills nu hade han icke haft en aning om hvad
som skett, och de minnen som oupphörligt fångat hans syn
hade lika mycket varit förhoppningar och säker förväntan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
