Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 .O1*...•o*’»-.• o~.. O**,.-o* -.,*e~>..o.
En Simpel Tragedi
hade svultit, han hade frusit, varit med om jular utan ett
ljus, tiggt kredit för modern hos handlanden och ingen fått,
blifvit rusig af ett glas öl och gråtit af skam, arbetat med
isbark om handlederna, fått stryk i kölden men icke blifvit
varm. Han hade till och med gått till skrift i trasiga skor,
hade legat sjuk och vetat, att det icke skulle finnas en slant
till begrafning. Så hade det gått uppför; han hade blifvit
”väckt” och samlat sig till ett starkt medvetande om ett
ansvar som aldrig släppte tag och om den praktiska
förmånen af människors aktning, hade känt sig som en mask
och en utvald inför det eviga och som en oklanderlig man
inför de andra. Det religiösa hade omärkligt gått sin väg,
men han var den han var, en klok man, som tänkte sig för
och förstod att bana väg för sig. Kaffe var godt, punsch
var godt, och som han satt där i värmen, fick hans fantasi
en nästan poetisk flykt och fart, ehuru den sysslade med
idel möjliga och till och med hvardagliga ting. Framtiden
låg för honom i brasors trefnad och värme, och
vinterlandskapet utanför fönstret med sitt blinda stirrande, sin
köld och sin maktlösa fientlighet skärpte bara effekten
däraf.
Jansson skulle ha velat sjunga, men dels antog han
med minnen från nyss, att det var förbjudet, dels hade han
ingen röst, och dels kunde han inte annat än ett par andliga
sånger från länge sen, dystra sånger, som icke passade i
situationen. I stället steg han upp och gick, när det var
honom omöjligt att hålla sig stilla; och för att få se
människor igen, visa dem sin lycka och göra något för dem,
styrde han kosan ned till mellandäck.
Där stodo de båda målaregesällerna, troligen utvisade
ur salongen, och logo växlande melankoliskt och muntert mot
hvarann och mot den vägg de stödde sig intill och mot
allting. Där tinade bondfolket upp i hettan och trefnaden
och bytte då och då ett ord. Där bultade maskinen långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
